Fötterna får vila
Fötterna får vila en stund. De gillar det efter gårdagen ??
Fötterna får vila en stund. De gillar det efter gårdagen ??
2017-07-27
Japp, idag har dagens vistelse varit på Gekås.
Det fungerar det också, men vi var definitivt inte själva. Jag tänkte att det är bra att komma dit till klockan åtta på morgonen. Jag hade fel!! Det är tur att jag är under lärande hela tiden 🙂
På eftermiddagen åkte vi till campingen och som sagt, enda fördelen här är att det finns el, annars var uppställningsstället bättre.
2017-07-26
Frukost i lugn och ro, leka med barnen, prata med de andra.
Packa och åker iväg mot nästa plats – Ullared.
Vi slår in på GPSen och väljer en väg som ser bra ut. Vi hade inte riktigt tur när vi tänte där, det var små grusvägar och smala asfalterade vägar nästan hela tiden efter Borås. Ja, ja, den som vågar får se annorlunda saker. Allt gick bra och vi hade kul.
En sväng in på Gekås innan vi åkte och njöt av solen på ett uppställningsställe. Det stället var riktigt bra och rekommenderas. Den enda nackdelen var att det inte fanns el, resten fungerade som på en camping.
2017-07-24
Vi packar ihop och åker mot Vårgårda.
Där är mitt underbara barn, mina barnbarn och min dotters sambos familj.
Vi blir så hjärtligt mottagna <3
En tur till ett utomhus bad så att barnen får bada och leka av sig.
Grillning och ännu en cykeltur, inte lika lång den här gången 😉
2017-07-24
En lugn dag på campingen… härligt…
eller
Nepp, det blev en dag att utforska mer av Smögen och lite shopping.
Det blev en lugn och bra dag med sol, en lite promenad och pickning på klipporna med underbar utsikt. Hav, båtar och fantastiskt sällskap, vad mer kan jag begära just här och nu 🙂
2017-07-23
Dag två gör vi en cykeltur på över fem mil på fem timmar.
Vi sartade i Solvik – Hunnebostrand – Bovallastrand – Tossene – Askum – Kungshamn – Smögen – Solvik.
Att se världen på cykel är väldigt intressant och givande. Jag ser mer och upplever saker på nära håll samtidigt som det går fortare än att gå. Det vi har sett och gjort under den här cykelturen hade vi aldrig gjort via bil eller genom att gå.
Vi hamnade på småvägar, bara för att vi törs ta vägar som vi inte vet vart de leder. Den här gången kom vi till en backe, herrejösses vad backar jag såg, upplevde och kände denna dag. Vid flera tillfällen efter att vi cyklat upp för en lång och brant backe fick vi vända. Vi skämtade om detta efter några gånger, men den här gången var vi övertygad om att vi kunde fortsätta och att vi var på ”rätt” väg.
Efter denna jävulska backe som jag inte klarade av att cykla upp för på grund av lutningen, grus och att jag inte kan hantera mina växlar, lade vi oss på klipporna högt över havet och njöt av vila och sol. När vi ligger där ser vi att en bil åker förbi. Vi hade lagt våra cyklar mitt i gräset, som var mitt i vägen. Bilisten hade lagt dem fint mot klipporna på sidan av vägen. Vi hade inte trott att en bil skulle åka DÄR!! Grus, klippor och gräs… men en bil kom. Då sa vi att kan den komma förbi här så kommer vi också att komma ut där, till den stora vägen varifrån bilen hade kommit ifrån. När vi väl satte oss på cyklarna och cyklade till det håll bilen hade kommit ifrån, så visade det sig att det var en återvändsgränd, eller det var ett hus där. Mitt ute i ingenting! Det var bara att vända tillbaka, igen.