FOTO,  Livsglädjedesigner,  Min vardag

Trollgrotta med barnbarnen

Ser du grottan där uppe på bergväggen?

Dit har mina tre barnbarn klättrat med hjälp av mig och sin mamma. Efter grottan fortsatte vi upp till toppen. Under vandringens gång funderade vi på vad vi hade gett oss in på. Dels för att det bitvis var brant men mest för att det blev jobbigt med nästan 600 meter uppåt över stock och sten (berget är 200 m högt).
Jag kommer lägga ut ett kort om dagen och skriva något om det. Det kommer att bli en utmaning för mig att göra det.
Jag ska också försöka att skriva en berättelse till de flesta bilder jag lägger ut. Jag kommer att göra det dels för att jag hoppas att du som läsare kommer att få någon form av utbyte av det, men också för att jag skall komma igång med mitt skrivande igen.

Här kommer berättelsen:

Trollet i grottan var inte alls glad, den hade tappat sin borste efter vägen och den var snorig. Är man snorig får man inte gå ut! Det är så i Corona tider. Trollet kände sig så ensam där hon satt för sig själv i sin grotta, alla besökare som normalt brukar komma fick inte komma och hälsa på längre, hon hoppades att hon snart skulle slippa ha grottan full av trollsnor.
Trollet längtade efter att få besök igen och hon längtade efter att få gå ut och vara sig själv igen.
Borsten behövde hon så väl, håret blev mer och mer tovigt och svansen ska vi inte prata om. Trollet som vankade fram och tillbaka i grottan, släpade svansen i jorden eller gick och snurrade den mellan sina skitiga fingrar.
Tänk om hon skulle gå ut en liten sväng ändå, tänk om hon skulle göra så som alla säger att man inte skall göra? Bara för att få komma ut en liten stund, hon står där och funderar.
Ska hon eller ska hon inte?
Ha det gott!
Monica

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com