Det finns så många härliga människor på vår jord, så många med spännande berättelser, så ånga med tragiska berättelser, så många med härliga och fantastiska berättelser. Troligen så bär vi alla med oss berättelser av alla de slag.
Idag har jag lagt in ganska många mailadresser där det står ett namn och en mailadress.
Jag har under dagen funderat på vilken historia de har!
Vad gör de?
Vilka är de?
Många av de jag har lagt in är företager och då väcks min nyfikenhet över det!
Hur började de?
Vad gör de?
Har de ändrat inriktning efter vägen?
Hur mår de?
Jag har så många frågor för att jag är intresserad av att höra hur andra har det och vad de har gjort på sin resa till där de är idag.
Jag kanske kan få ta del av någons berättelse på något sätt.
Är du intresserad av att dela med dig av din berättelse så skicka ett mail till mig på monica@monicabalkefors.com.
En härlig båttur under de varmaste dagarna hittills i år. Jag har experimenterar lite med fotot. Ser du vad jag har gjort?
En underbar dag på sjön
Dagens berättelse Båten gungade fram så stillsamt på det lugna vattnet. Solen sken och värmde luften till en njutbar temperatur. Det var en av de första varma dagarna under året. Våren var på väg bort och sommaren välkomnades av solens varma strålar.
De njöt av stunden, det var en så där stund där allt bara var helt fantastiskt. Mitt i vardagen hade de tagit sig tiden att åka till båten för att ta en fika. Så enkelt men så underbart för kroppen, själen, relationen, kärleken, glädjen, återhämtningen, lugnet mm. Ja, det var bra för så mycket!
När de går upp mot bilen håller de om varandra, de skrattar åt något och ler mot varandra. När de sätter sig i bilen tar de varandras händer och tittar kärleksfullt på varandra.
Vi passerar många ställen på vår färd till olika saker. På våran husbilstur har vi passerat massor med fantastiskt fina platser, här är en av de platser som vi stannade på, Alebosjön.
Dagens berättelse eller tid för eftertanke ?
Långt där borta sitter det en man som tittar ut över sjön och hoppas att lyckan skall komma till honom. Han vet att lyckan är på väg men vet inte riktigt när den kommer. Han har suttit på det här sättet varje kväll i många många år. Han tänker att så länge han gör samma saker som han alltid har gjort på dagarna så kan han sedan sitta och vänta på att lyckan skall komma till honom på kvällarna. Han tänker att det inte påverka hans dagliga liv så det spelar ingen roll att han gör detta på kvällarna. Han sitter och väntar på att något eller någon skall göra honom lycklig, utan att han själv gör något mer än sitter och väntar och pratar om den där lyckan som skall komma.
Han gör samma sak som han alltid har gjort och förväntar sig ändå ett annat resultat och att det är någon annan som skall komma med lösningen till honom.
Dit har mina tre barnbarn klättrat med hjälp av mig och sin mamma. Efter grottan fortsatte vi upp till toppen. Under vandringens gång funderade vi på vad vi hade gett oss in på. Dels för att det bitvis var brant men mest för att det blev jobbigt med nästan 600 meter uppåt över stock och sten (berget är 200 m högt).
Jag kommer lägga ut ett kort om dagen och skriva något om det. Det kommer att bli en utmaning för mig att göra det.
Jag ska också försöka att skriva en berättelse till de flesta bilder jag lägger ut. Jag kommer att göra det dels för att jag hoppas att du som läsare kommer att få någon form av utbyte av det, men också för att jag skall komma igång med mitt skrivande igen.
Här kommer berättelsen:
Trollet i grottan var inte alls glad, den hade tappat sin borste efter vägen och den var snorig. Är man snorig får man inte gå ut! Det är så i Corona tider. Trollet kände sig så ensam där hon satt för sig själv i sin grotta, alla besökare som normalt brukar komma fick inte komma och hälsa på längre, hon hoppades att hon snart skulle slippa ha grottan full av trollsnor.
Trollet längtade efter att få besök igen och hon längtade efter att få gå ut och vara sig själv igen.
Borsten behövde hon så väl, håret blev mer och mer tovigt och svansen ska vi inte prata om. Trollet som vankade fram och tillbaka i grottan, släpade svansen i jorden eller gick och snurrade den mellan sina skitiga fingrar.
Tänk om hon skulle gå ut en liten sväng ändå, tänk om hon skulle göra så som alla säger att man inte skall göra? Bara för att få komma ut en liten stund, hon står där och funderar.
